Lamartine, Alphonse de

Fransk författare och politiker, född i Mâcon. Lamartine härstammade från en ultrarojalistisk adelsfamilj och tillbringade en stor del av sin ungdom i Italien. Efter Napoleons fall återvände han till Frankrike där han kom i direkt tjänst under Ludvig XVIII. Efter åtskilliga ambassadörsposter i Italien 1820-30 inledde han en politisk karriär och blev 1833 invald som deputerad. Utan att tillhöra något parti verkade han för demokrati och liberala värderingar. Särskilt var han upptagen av sociala frågor och arbetarklassens villkor. Efter februarirevolutionen 1848 blev han utrikesminister i den provisoriska regeringen och, inte minst på grund av sin vältalighet, fungerade han under några månader som den radikala regeringens verklige ledare. Efter det att revolutionens slagits ned i juni fick hans politiska karriär emellertid ett brått slut. Tyngd av ekonomiska svårigheter arbetade han mot slutet av sitt liv hårt som brödskrivare och som författare till en rad omfattande historiska verk.