Herbert, Zbigniew

Den polske poeten och dramatikern Zbigniew Herbert föddes i Lwów (senare Lviv) i en välbärgad familj; fadern var advokat. Hans ungdom och fortsatta liv kom att präglas av kriget: han var medlem i motståndsrörelsen och såg sina vänner dö. Han bedrev "underjordiska" studier som efter kriget fortsatte i Krakow, där han tog en ekonomexamen 1947. Därefter tog han en juridisk examen i Torun 1950, och han studerade även filosofi. Han arbetade för att försörja sig som journalist, kroppsarbetare och banktjänsteman och var en tid redaktör för en litterär tidskrift. Under mer än ett decennium reste han mycket i Västeuropa och även i USA, där han hade poesiuppläsningar och 1970 var litteraturprofessor i Kalifornen. I hemlandet hade han 1972 en liknande befattning i Gdansk. Herbert började skriva tidigt och fick sina första dikter tryckta i en katolsk tidskrift som dock undertrycktes, och länge skrev han utan hopp om publicering på grund av den kommunistiska regim han starkt tog avstånd från. Sin första diktsamling, "Struna swiatla" utgav han under det politiska tövädret 1956, och under de följande åren skrev han förutom dikter även dramatik och essäer, samlade bland annat i "Barbarzynca w ogrodzie" (1962). Han kom snart att betraktas som en av de främsta polska efterkrigspoeterna, blev ett internationellt namn och översattes till många språk (en av hans översättare var Czeslaw Milosz). Men periodvis var han tvungen att publicera sig antingen underjordiskt i hemlandet eller utomlands.