Bitek, Okot p'

Okot p'Bitek föddes i Uganda som son till en kvinna av acoli-folket. Han bedrev akademiska studier i både Europa och USA. Senare var han verksam som lärare vid universitetet i Nairobi, Kenya. Socialantropologi var Biteks huvudfack, även om han avskydde själva termen. I sin studie "African Religions in Western Scholarship" kritiserar han vita forskares ofta nedlåtande attityd gentemot s.k. primitiva folk. Afrikanska vetenskapsmän, menar Bitek, är fullt kapabla att själva utforska sin historia och kultur. I sin diktning är Okot p'Bitek påverkad av både den gamla afrikanska bykulturen och den europeiska bildningstraditionen. Hans mest kända verk, "Lawinos sång" (1966, Song of Lawino) - ett blankversopus på över 200 sidor - bygger t.ex. på den traditionella smädevisan, men innehåller också fragment av kärlekssånger och krigarhymner, besvärjelser och begravningssånger. "Lawinos sång" och dess svarsdikt "Ocols sång" (1970, Song of Ocol), som finns med i volymen "Två sånger om Afrika" (1973), skildrar grälet mellan Lawino och hennes man Ocol. Det är ett gräl gällande både privata bekymmer och sociala och politiska problem rörande hela kontinenten.