Bellman, Carl Michael

Svensk poet, visdiktare och trubadur, född i Stockholm och uppväxt på Söder. Ursprungligen var Carl Michael Bellman av tysk släkt. Farfars far var en välbärgad skräddare som flyttade till Stockholm från Tyskland i mitten på 1600-talet. Farfar blev professor i vältalighet i Uppsala och fadern var ämbetsman, först i kanslikollegium och senare i slottskansliet där han så småningom erhöll lagmans titel. Bellmans mor var dotter till kyrkoherden i hemförsamlingen Maria. Miljön var högborgerlig och Bellman fick en klassisk och kristen uppfostran. Han utbildades i hemmet av informatorer som lade särskild vikt vid språk och litterära övningar. Efter en termin i Uppsala blev han 1757 volontär i Riksbanken och 1759 extra ordinarie. Han ägnade sig dock flitigt åt kroglivet, hade dålig hand med ekonomi och 1763 gjorde han sin första konkurs. Bellman flydde då från sina fordringsägare till Norge. Efter återkomsten fick han en ny anställning vid ständernas Manufakturkontor där han stannade från 1763 till 1766, då verket drogs in. Hans nye chef, Anders Lissander, blev en nära vän och beskyddare, särskilt efter det att båda föräldrarna avlidit 1765. Lissander, som drev en litterär salong, kom att betyda mycket för Bellmans konstnärliga utveckling.