Beijer, Harald

Harald Beijer föddes i Stockholm. Fadern var kontorist och sonens första jobb var kontorsbudets. Under ungdomsåren arbetade Beijer som kroppsarbetare i en rad olika yrken; plåtslagare, affärsbiträde, kollämpare, bland annat. Han hade ett stort läsintresse och upptäckte Strindberg medan han studerade språk på handelsskola. En ungdomskris förde honom en tid till Frälsningsarmén. Efter vistelser i utlandet, mest Tyskland under nazismens genombrottsår, och perioder som teaterskådespelare debuterade han som författare 1933 med romanen "Guds ogärningsman". Den handlar om ett brottmål i en allmänt hållen historisk dräkt. I massmördaren Lamberts öde vill författaren – utan att moralisera – visa på den nakna handlingens logik och konsekvensernas tvång i människolivet. Redan i debuten finns det grundtema som sedan kommer igen i hela författarskapet: skulden och straffet och brottslingens bevekelsegrunder. Det är nästan alltid synd om gärningsmannen, menar Beijer, då brottet är den förtvivlades sista utväg för att få uppleva mänsklig kontakt eller uppmärksamhet, när man nekas kärlek. Brist på kärlek föder brottet, inte ondska eller önskan att göra ont.