Beaumarchais, Pierre Augustin Caron de

Fransk dramatiker, född i Paris, som son till en urmakare (med efternamnet Caron). Beaumarchais fick lära sig faderns yrke och blev själv en skicklig urmakare - bl.a. tillskrivs han äran av att ha uppfunnit pendeluret. En rättsprocess - en rival lär ha stulit en av hans uppfinningar - gjorde att han uppmärksammades vid hovet, där han senare kom att få olika befattningar, bl.a. som lärare i harpospel för Ludvig XV:s döttrar, senare inköpschef och slutligen kunglig bankir. 1756 gifte sig Beaumarchais med en änka till en hovman och blev adlad. Så småningom skaffade han sig en ansenlig förmögenhet genom fördelaktiga spekulationer samt genom giftermål med ytterligare en rik änka 1768. Diverse framgångar skaffade honom stor publik popularitet. Trots detta råkade han i blåsväder under franska revolutionen då han misstänktes för att sälja vapen till kontrarevolutionärerna. Han förlorade sin förmögenhet, klarade sig nätt och jämt ifrån att bli giljotinerad under skräckväldet, och tvingades fly till Holland och England.