Den franske författaren Jules Verne föddes i Nantes. Barndomen tycks i hög grad ha präglats av ensamhet – omvårdnaden sköttes i huvudsak av husjungfrur – men det känslomässigt otillfredsställda barnet utvecklade ett rikt fantasiliv. Som pojke lär han också ha försökt rymma iväg som mässuppassare på ett handelsfartyg, men infångades och sändes tillbaka till föräldrarna. Fadern, framgångsrik advokat och puritansk katolik, ville att sonen skulle bli jurist och så småningom överta hans byrå. Jules Verne började också motvilligt studera juridik, men när han 1848 flyttade till Paris var han i själva verket fast besluten om att bli författare, med Alexandre Dumas d.ä. som en av sina stora förebilder. Den första tiden i Paris medförde ett utsvävande liv på kaféer och litterära klubbar. Författarkarriären inleddes med att Verne publicerade obscen vers och skabrösa noveller i tidskrifter. På 1850-talet var han anställd som sekreterare vid en teater (Théatre Lyrique) och började själv skriva vaudeviller och operettlibretton, delvis i samarbete med Alexandre Dumas d.y. Efter dundersuccén med sin första roman övergick Jules Verne till att bli författare på heltid.