Den franske författaren och journalisten Jules Vallès föddes i den lilla staden Le Puy-en-Velay i Haute-Loire. Fadern var lärare, ökänd för sin brutalitet, och detta fick stor betydelse för sonen som tidigt revolterade. Vid tiden för februarirevolutionen 1848 bodde familjen i Nantes, och Jules Vallès var en av demonstranterna. När revolutionen slagits ner fortsatte han att protestera, med påföljd att fadern fick honom inspärrad på mentalsjukhus. 1852 släpptes han ut, drog sig fram som fattig skribent i Paris men dömdes till fängelse för inblandning i ett attentat mot Napoleon III. Under några år på 1860-talet arbetade Vallès i staden Paris förvaltning, men han fick sparken av politiska skäl. 1867 grundade han den kortlivade tidningen La Rue i samarbete med Emile Zola, Charles Baudelaire och Gustave Courbet. Av större politisk betydelse blev den tidning som Vallés startade 1871: Le Cri du peuple. Med sin upplaga på 100 000 exemplar ska den ha varit den viktigaste radikala rösten under Pariskommunens dagar. Även i denna revolt deltog Vallès energiskt, influerad av anarkister som Proudhon. När också det upproret krossats dömdes han till döden, men lyckades fly till England. Efter den allmänna amnesti som utfärdades 1880 återvände han till Paris, där han fortsatte sin politiska och litterära verksamhet. När han dog 1885 följdes han till graven av tiotusentals Parisbor.