Leonid Tsypkin föddes i Minsk av ryskjudiska föräldrar, båda läkare. Fadern arresterades 1934, men överlevde; andra släktingar gick under i terrorn. När Minsk 1941 intogs av tyskarna dog ytterligare släktingar, men Leonid Tsypkin och hans föräldrar lyckades fly under dramatiska omständigheter. Efter kriget återvände de till Minsk, Leonid Tsypkin utbildade sig till läkare och blev en framstående forskare. Han skrev två doktorsavhandlingar och mängder av vetenskapliga arbeten och bidrog bland annat till införandet av poliovaccinering i Sovjet. I början av 1950-talet fick han dra sig tillbaka till landsortssjukhus för att undgå den antisemitiska kampanjen. 1957 fick han en tjänst i Moskva och lyckades avancera. Under 1960-talet skrev han först dikter och sedan prosa, men blev varken publicerad officiellt eller underjordiskt – han hade inga kontakter med "samizdat"-författarna. 1977 fick Tsypkins son utresetillstånd, vilket ledde till att fadern degraderades på arbetet. 1979 ansökte han och hustrun om tillstånd att emigrera och fick vänta två år på avslaget. Då de ansökte igen fick de veta att de aldrig skulle få utresetillstånd. 1982 avskedades Leonid Tsypkin från arbetet, samma dag fick han av sonen veta att hans skönlitterära livsverk skulle publiceras i emigranttidskriften "Novaja Gazeta" i New York. En vecka senare, på sin födelsedag, dog Leonid Tsypkin i en hjärtattack.