Lyrikern och dramatikern Georg Trakl föddes i en välbärgad protestantisk familj i det katolska Österrike. Hans yngre syster stod honom nära och förekommer ofta i hans dikter, men det har sagts att deras relation var incestuös, och att han dessutom drog med henne i sitt drogmissbruk – med svåra samvetskval som följd. Georg Trakl var redan som ung starkt disharmonisk, försökte begå självmord och avbröt sin skolgång i Salzburg. I stället började han studera farmakologi och blev apotekare 1910 – ett yrkesval som underlättade hans tilltagande drogkonsumtion. Men hans litterära talang uppmärksammades tidigt (exempelvis av Rilke), och 1912 började den välrenommerade tidskriften Der Brenner publicera hans dikter. I juli 1914 fick Trakl ett stipendium (finansierat av Ludwig Wittgenstein), men en månad senare utbröt första världskriget. Trakl blev militärapotekare i den Österrikisk-Ungerska armén och skickades till östfronten. I Grodek i Galizien mötte han bland döende soldater och mördade civila ett lidande som drev honom till sammanbrott. Han fördes till ett militärsjukhus i Krakow, där han dog av en överdos kokain. Den dominerande uppfattningen tycks vara att han begick självmord, men viss osäkerhet råder.