Den tyske dramatikern, prosaisten och poeten Ernst Toller föddes i en judisk familj i den då tyska staden Samotschin, numera polska Szamocin. Efter gymnasiet i Bromberg fortsatte han till universitetet i franska Grenoble, där han studerade 1912-14. Gripen av krigshysterin anmälde han sin som frivillig i det tyska artilleriet, och tillbringade tretton månader vid fronten (bl.a. vid Verdun). Efter ett sammanbrott blev han frikallad, och hans erfarenheter fick honom att utvecklas i pacifistisk och radikal riktning. Sedan studerade han vid universiteten i Heidelberg och München, arbetade mot kriget, fängslades men frisläpptes. Efter kejsardömets fall i november 1918 var Toller aktiv i den revolutionära rörelse som följande vår skapade den bayerska rådsrepubliken. Han blev en av dess ledare, och när den krossades i maj 1919 dömdes han till fem års tukthus. Efter frigivandet blev Toller ett stort teaternamn i Berlin, han reste i både Sovjet och USA och agiterade mot fascismen. 1933 förbjöds hans pjäser, böckerna brändes och han flydde först till Schweiz, sedan via England till USA. Han blev en av de mest politiskt aktiva exilförfattarna, och besökte Spanien under inbördeskriget. 1938 var Toller i Sverige för att samla in pengar till de nödlidande där, och utsattes för en hetskampanj från ultrahögern. Han arbetade en tid som manusförfattare i Hollywood men gav alla sina pengar till Spanien, och ekonomiska bekymmer liksom privata problem bidrog till hans självmord. Men den kanske viktigaste faktorn var Tollers förtvivlan över den politiska utvecklingen, och han hängde sig i New York ett par dagar efter Francos segerparad i Madrid.