Den brittiske författaren och filosofen William Olaf Stapledon föddes i den lilla staden Seacombe, strax utanför Liverpool, men tillbringade det mesta av sin tidiga barndom i Egypten. Han var det enda barnet i en välbeställd familj som gjorde affärer i brittisk sjöfart. Hemmet förefaller ha varit liberalt och öppet för nya tankar och idéer. Stapledon utbildade sig vid Abbotsholme School och Balliol College i Oxford där han 1913 tog en magisterexamen i historia. Därefter arbetade han en kortare period som lärare, bland annat vid Manchester Grammar School. Han prövade också på skeppsklarerarbranschen, både i Liverpool och i Port Said i Egypten, dock utan att trivas särskilt bra. Under första världskriget tjänstgjorde han i tre år vid en frivillig ambulansenhet, en enhet som hade sina rötter i kväkarrörelsen. Han gifte sig 1919 med australiensiskan Alice Miller. De fick två barn. Olaf Stapledon blev fil.doktor i filosofi vid Liverpool University 1925, där han också kom att undervisa av och till i många år. Efter andra världskrigets slut reste han mycket och föreläste runtom i Europa och i USA. Han avled hastigt i en hjärtattack. Hans aska ströddes i havet utanför Liverpool. Olaf Stapledon hör till de klassiska författarna inom science fiction-genren. Hans ryktbarhet var förmodligen störst under perioden mellan de båda världskrigen. Stapledons bidrag tillkom under en tid när Sf-romaner knappast hade etablerat sig som en egen självständig genre. Det är därför tveksamt om han själv tyckte att han skrev Sf, det är lika mycket en konstruktion av eftervärlden. Han har dock varit en stor inspirationskälla för andra Sf-författare, som till exempel Arthur C. Clarke och Brian Aldiss, detta på grund den diskuterande ton som finns i Stapledons romaner. Det har också hävdats att nobelpristagaren Doris Lessing i sitt något omdiskuterade epos om planeten Shikasta just har haft Stapledons verk för ögonen.