Smærup Sørensen, Jens

Den danske prosaisten, poeten och dramatikern Jens Smærup Sørensen föddes i Staun i Nordjylland. Han gick i gymnasiet i Aalborg, studerade sedan dansk litteratur vid Århus universitet och blev cand.phil 1971. Den ytterst produktive Smærup Sørensen har varit verksam i alla upptänkliga genrer; han har skrivit romaner, noveller, barnböcker och dramatik för scen och radio, och denna uppräkning är inte komplett. Hans författarskap belönades 1990 med Danska Akademins stora pris; 1995 blev han invald i sagda akademi och 2005 dess sekreterare. Han valde att avgå 2020 på grund av Marianne Stidsens uttalanden angående metoo. Smærup Sørensen debuterade 1971 med diktsamlingen "Udvikling til fremtiden" och gjorde sig sedan ett namn som prosaist med romaner som förortsskildringen "At ende som eneboer" (1972), den experimentella "Byggeri" (1975) och "Skoven nu" (1978). Under 1980-talet skrev han bland annat barnboken "En virkelig historia" (1984), novellsamlingen "Det menneskelige princip" (1985) och romanen "Katastrofe" (1989), som handlar om 68-radikalismen. 1992 utkom novellsamlingen "Brev" (Breve), den enda av hans böcker som översatts till svenska. Romanen "Kulturlandsbyen" (1996) är en satirisk historia om hur det går när en nordjylländsk landsortsstad förses med en massa kulturpengar av EU, framställt som en byråkratisk koloss.