2007 var det 800 år sedan den persiskspråkige poeten och sufisten Jalal al-Din Rumi föddes. Ett jubileum som uppmärksammades runtom i världen. Jalal al-Dins far var en sufisk religiös ledare, författare och lärare. Rumi föddes i Vakhsh i dagens Tadzjistan, men familjen flyttade snart till Balkh i Afghanistan. Man övergav dock också Balkh, oklart om det berodde på mongolernas framfart eller om fadern hamnat i någon religiös dispyt med överheten. Efter en lång resa nådde familjen staden Konya i Anatolien som ligger i dagens Turkiet. Området kallades Rum sedan den tid då det tillhörde det östromerska riket. Jalal al-Din fick därför namnet Rumi, mannen från Rum. I den muslimska världen kallas han vanligen för Mevlana, Vår mästare. Rumi utbildades i Koranen och hadihtraditionerna, läste teologi och rättsvetenskap, men studerade också den arabiska och persiska litteraturen. Efter faderns död 1231 fortsatte sonen hans arbete som lärare och religiös ledare. Han blev "de rättslärdes sultan" och åtnjöt berömmelse långt utanför stadens gränser. Mötet med sufien och den vandrande dervischen Shams al-Din från staden Tabriz blev omvälvande och gav hans liv en ny inriktning. Enligt legenden ska Rumi ha lämnat sin familj, sitt arbete och sina lärjungar för att umgås intensivt och samtala med Shams al-Din i många månader. En dag var denne borta. Hur och varför är oklart. Han kan ha skrämts bort av de aggressiva stämningarna bland Rumis elever, som var missnöjda med att Rumi övergett dem. Han kan också ha blivit mördad. Andra källor hävdar att Shams al-Din lämnade Konya frivilligt. Rumi ska enligt legenden sörjt sin vän genom att dansa runt på gatorna och sjunga ut dikt efter dikt. Det var nu teologen förvandlades till diktare. Senare bildade han de dansande dervischernas orden. Rumi begravdes i dervischernas danspalats som än idag är vallfartsplats för botgörare.