Den engelska ämbetsmannen och dagboksförfattaren Samuel Pepys föddes i centrala London som det femte barnet av elva till skräddaren John Pepys. Fadern kom från trakten kring Cambridge, men hade flyttat in till huvudstaden och öppnat verkstad. Samuel Pepys gick först i skola i St Pauls i London och senare vid Magdalen College i Cambridge. 1655 gifte han sig med Elizabeth Marchant de St. Michel, dotter till en landsflyktig fransk hugenott. Genom en släkting, Edward Montagu, som blivit en betydande administratör till den brittiske lordprotektorn Oliver Cromwell, fick Pepys först anställning som en sorts privatsekreterare till Montagu. Senare blev Pepys anställd vid amiralitetet, då Montagu blev överbefälhavare för den brittiska flottan. 1658 fick Pepys anställning vid räntekammaren i London. Därefter lyckades han och hans välgörare Edward Montagu ta sig igenom den osäkra tid då Oliver Cromwell dog och kungamakten kom tillbaka genom Karl II. Montagu blev adlad av den nye kungen till Earl of Sandwich och Samuel Pepys kunde fortsätta en framgångsrik ämbetsmannabana. Han anställdes som en högre tjänsteman vid amiralitetet 1660, där han också fanns under hela den tid hans berömda dagbok skrevs. Samma år blev han också sekreterare vid rikssigillet, vilket skulle visa sig bli mycket inkomstbringande. Sin stora insats gjorde han förmodligen då han inför parlamentet begärde en upprustning av flottan efter nederlaget i det andra kriget mot Nederländerna 1667. Man har menat att Pepys övertygande tal blev inledningen till vad som skulle bli det brittiska herraväldet på världshaven.