Den franske poeten och prosaisten Gérard de Nerval föddes i Paris som Gérard Labrunie. Modern dog 1810, när hon följde med fadern som var militärläkare i Napoleons armé. Sonen togs om hand av släktingar i Valois, men förlusten av modern och bristen på kontakt med fadern antas ha påverkat Nervals liv och författarskap på ett avgörande sätt. 1814 började han studera i Paris, och utmärkte sig snart för sina språktalanger. Han blev vän med Théophile Gautier, och senare också med en mängd framträdande författare, bland dem Dumas. 1827 översatte han första delen av "Faust" med sådan framgång att han lovsjöngs av själve Goethe och blev ett namn i litterära kretsar. Under 1830-talet råkade han in i en olycklig kärlekshistoria, som kom att prägla hans fortsatta liv: han blev besatt av skådespelerskan Jenny Colon, startade en tidskrift för att kunna hylla henne, spenderade därmed ett arv och var resten av sitt liv fattig frilansare. Han skrev för en mängd tidningar och tidskrifter, och försökte utan framgång slå sig fram som dramatiker – den litterära genre som enligt allmän bedömning passade honom sämst. Hans mentala tillstånd försämrades, 1841 togs han första gången in för psykisk vård, men under de följande åren tilltog ändå hans litterära aktivitet: han översatte tyska romantiker som Hoffmann och Heine, och sin viktigaste insats gjorde han under sina sista plågade år. Hans sjukdom blev allt värre, och en kall vinternatt hängde han sig i ett järngaller på en Parisgata.