Fransk författare, född i Kiev av rysk-judiska föräldrar. Fadern var en av Tsarrysslands rikaste bankirer och Irène växte upp i materiellt överflöd men utan känslomässigt stöd från föräldrarna. Moderns totala ointresse för sin dotter skulle med tiden ge upphov till några av litteraturhistoriens giftigaste modersporträtt. I sin ensamhet var det just till litteraturen som den tonåriga Irène tog sin tillflykt och snart började hon själv att skriva. När ryska oktoberrevolutionen bröt ut 1917, befann sig familjen Némirovsky i Moskva. Man lyckades fly till Finland och fortsatte efter någon tid till Sverige och Stockholm. När det 1919 stod klart för Irènes far att han aldrig skulle kunna återvända till Ryssland, installerade han sig med hustru och dotter i Paris, där han tog över en filial till sin ryska bank. Inom kort hade han byggt upp en ny förmögenhet och familjen kunde fortsätta sin överklasstillvaro. Den unga och språkbegåvade Irène, som hade växt upp med en fransk guvernant, anpassade sig med lätthet till den kosmopolitiska miljön i 1920-talets Paris. Hon blev en briljant student vid Sorbonne och började publicera små historier och noveller i olika tidningar. Under 1930-talet gav hon ut nio romaner, och var en av de mest uppmärksammade stjärnorna i Paris litterära värld, inte minst sedan två av hennes verk hade filmatiserats. 1926 hade hon gift sig med bankmannen Michel Epstein, även han av ryskt-judiskt ursprung. Efter Frankrikes kapitulation för Hitlers armé i juni 1940 och utfärdandet av antijudiska lagar raserades Irène Némirovskys värld ännu en gång. Michel Epstein förlorade sitt arbete, och de stora förlagshusen och filmbolagen förlorade plötsligt sitt intresse för Irène Némirovskys författarskap. I ett försök att överleva kriget och skydda de båda döttrarna, 13 och 5 år gamla, drog sig paret tillbaka till den lilla byn Issy-l’Evêque i Bourgogne, där emellertid Irène arresterades av franska poliser den 13 juli 1942. Dagen därpå deporterades hon till Auschwitz och avrättades den 17 augusti. Hon blev 39 år. Några månader senare drabbades hennes make av samma öde, medan de båda döttrarna gömdes undan av sin franska fostermor. Med sig på flykten hade de en sliten resväska som 60 år senare skulle visa sig innehålla Irène Némirovskys sista manuskript.