Donna Morrissey föddes i The Beaches, Newfoundland och bor numera i Halifax, Nova Scotia. The Beaches är ett litet kustsamhälle i östra Kanada som Morrissey lämnade när hon var sexton år. Under de tio år som följde flyttade hon runt och jobbade med allt möjligt, gifte sig och fick två barn. Av familjeskäl flyttade hon hem till Beaches igen i början av 1990-talet. Strax därefter blev hon felaktigt diagnostiserad av en läkare som gav henne 6-9 månader kvar att leva. Trots att misstaget upptäcktes direkt blev händelsen traumatisk och utlöste en stark ångest som istället blev det hon kom att lida av. Efter några månader kom hon till insikt om att hon måste göra något helt annat av sitt liv – nu när hon hade fått det tillbaka - och hon började studera på universitet. Hon ville lära sig "vad allt handlar om" och få göra något som upptog hennes tid helt och hållet. Efter några år tog hon examen som socionom men när hon hade arbetat i ett och ett halvt år insåg hon att det var helt fel karriär. Hon flyttade då till Antigonish i Nova Scotia och började läsa på motsvarande komvux för att omskola sig. En av lärarna där sa ofta till henne att hon borde skriva. Morrissey frågade varför och läraren sa "Du är den första person jag hellre lyssnar på än pratar med." Efter att de skilts åt fortsatte läraren att höra av sig och frågade varje gång om hon börjat skriva än. Till slut ledsnade Morrissey och beslöt att skriva ett brev till läraren. Hon beskriver det i en intervju som att hon satt och funderade på vad och hur hon skulle skriva brevet när hon plötsligt fick en bild av något, en metafor, i huvudet. Pennan började nästan gå av sig själv och sedan den dagen skriver Morrissey oavbrutet.