Den franske författaren Victor Hugo (egentligen Victor-Marie Hugo) föddes i Besançon som son till en av Napoleons generaler. Under sin tidigaste barndom bodde han på växlande garnisonsorter, bl.a. i Spanien, men när han var sju år gammal skildes föräldrarnas vägar och han växte sedan upp med modern som uppfostrade honom i konservativ, katolsk och rojalistisk anda. Han började tidigt skriva dikter och redan som fjortonåring var Hugo medveten om sitt diktarkall. Han debuterade sedan som katolsk-rojalistisk romantiker 1822 med en liten samling Oden (Odes et poésies diverses). Omkring 1830 kom Hugo att framstå som den franska romantikens ledande talesman. Han engagerade sig också politiskt. Från början var han helhjärtad rojalist men efterhand utvecklade han en alltmer liberal samhällssyn. Efter revolutionen 1848, då han slutgiltigt bröt med de konservativa, invaldes han i den nya republikens parlament som liberal deputerad. Från början stödde han Louis-Napoléon Bonaparte, den blivande Napoleon III, men efter dennes statskupp 1851, kom han att bli en av den nya kejsarens häftigaste kritiker. Det ledde till att han tvingades i landsflykt. Hugo återvände inte till Frankrike och Paris förrän 1870, i samband med fransk-tyska kriget och andra kejsardömets fall. Han mottogs då som nationalhjälte. De nitton åren i exil, varunder ett flertal av hans mest betydande verk tillkom, tillbringade han för övrigt på kanalön Guernsey.