Den norsk-danske författaren Ludvig Holberg föddes i Bergen som son till en officer, men fadern dog när Ludvig bara var två år gammal. Åtta år senare dog även modern och han skickades, som officersbarn, till armén. Militärlivet passade dock Ludvig illa och han fick återvända till Bergen för att utbilda sig vid stadens latinskola. Efter studentexamen 1702 fortsatte han studierna vid Köpenhamns universitet där han avlade teologisk ämbetsexamen 1704. För att försörja sig arbetade han sedan en tid som huslärare i hemstaden innan han gav sig ut på sina första utlandsresor; först till Holland och Amsterdam (1704-05) och därefter till England (1706-08). Det var under en vistelse i Oxford som det gick upp för honom att han ville bli författare. 1711 publicerade han den första boken om Europas historia skriven på danska, "Introduction til de fornemste europæiske rigers historier". Några år senare erhöll han ett stort resestipendium och for till Frankrike och Italien (1714-16) där han också utarbetade "Kunskap om naturens lag och folkrätten" (1715, Moralske kierne, eller Introduction til naturens og folke-rettens kundskab) en handbok i praktisk filosofi som sammanfattade många av upplysningens idéer. En tid efter återkomsten till Köpenhamn blev han etablerad i den akademiska världen genom att först utnämnas till professor i metafysik (läran om vetenskapens grundbegrepp) 1717 och därefter i latin. Den akademiska karriären kröntes när Ludvig Holberg 1730 tilldelades professuren i historia.