Heyse, Paul

Den tyske prosaisten, poeten och dramatikern Paul Heyse föddes i Berlin, som son till en bemärkt professor i lingvistik. Han studerade klassisk och romansk filologi vid universiteten i Berlin och Bonn, och doktorerade 1852 med en avhandling om provensalsk poesi. Efter en lång studieresa i Italien bosatte han sig 1854 i München, där han blev hovpoet hos Bayerns kung Maximilian II. Heyse blev ledare för en krets av författare som kom att starkt ta avstånd från nyare litterära riktningar som naturalismen, som hyllade klassiska skönhetsideal och blankt avvisade det fula i tillvaron. Under sin livstid hann Paul Heyse bli ett stort namn; 1884 fick han Schiller-priset och i samband med Nobelpriset 1910 blev han hedersmedborgare i München och adlad till von Heyse.