Amerikansk författare, född i Oak Park, Illinois, en förort till Chicago. Fadern Clarence var läkare och modern Grace sånglärare. Familjen bestod i övrigt av fem systrar. Efter High School började Ernest vid 17 års ålder att arbeta som reporter för tidningen Kansas City Star i Missouri. Under första världskrigets slutskede deltog han som frivillig ambulansförare vid fronten i Italien och sårades allvarligt 1918 vid Piave. Efter kriget arbetade han åter som journalist men slog snabbt igenom som författare. Han gifte sig 1920 med Hadley Richardson, den första av fyra fruar, med henne fick han sonen Jack (1923-2000). Därefter var han gift med Pauline Pfeiffe och med henne hade han sönerna Patrick (1928-) och Gregory (1931–2001). Hadlley och Ernest flyttade till Frankrike och under åren 1922-28 tillhörde han de amerikanska s.k. exilförfattarna i Paris, bland vilka han tog särskilt intryck av Gertrude Stein och Ezra Pound. Han odlade även andra litterära kontakter, t.ex. med den brittiske författaren och förläggaren Ford Maddox Ford. 1928 slog sig Hemingway ner i Key West i Florida. Senare blev Havanna på Kuba en fast utgångspunkt för hans många, ofta äventyrliga, resor. Under spanska inbördeskriget medverkade han som korrespondent för North American Newspaper Alliance och under andra världskriget var han krigskorrespondent i bl.a. Kina. I krigets slutskede bevakade han händelserna vid västfronten i Europa. Berömt är t.ex. hans reportage från de allierades befrielse av Paris. När Fidel Castro tog makten på Kuba flyttade Hemingway tillbaka till USA. Sin sista tid tillbringade han i Ketchum, Idaho. Efter att tillfullo ha levt upp till den egna mytens lockelser och krav, märkt av både fysiska och psykiska skador samt av ett långvarigt alkoholmissbruk, begick han självmord 1961.