Dag Hammarskjöld föddes i Jönköping. Fadern Hjalmar var politiker, ämbetsman och under första världskriget konservativ statsminister (av somliga motståndare kallad "Hungerskjöld"). Dag Hammarskjöld blev 1925 fil. kand. vid Uppsala universitet i franska, filosofi och nationalekonomi – som han också studerade i Cambridge, för att 1928 avlägga en fil. lic-examen. Detta kompletterades med en jur. kand. 1930, och 1933 blev Hammarskjöld docent i nationalekonomi. Han tillhörde tillsammans med de framtida Nobelpristagarna Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin den s.k. Stockholmsskolan, vars keynesianska politik fick stor betydelse. 1936 blev Hammarskjöld statssekreterare i finansdepartementet under Ernst Wigforss. Senare övergick han till Utrikesdepartementet, där han 1949 blev kabinettssekreterare. 1953 valdes han till FN:s generalsekreterare, och hade i den egenskapen att hantera exempelvis Suezkrisen och Ungernrevolten 1956. Han omvaldes som generalsekreterare men ställdes efter Kongos befrielse 1960 inför det problem som ledde till hans död. Hans plan störtade utanför Ndola i dåvarande Nordrhodesia 1961, och det aldrig uppklarade dödsfallet har lett till många teorier och en omfattande litteratur. Dag Hammarskjöld fick postumt Nobels fredspris 1961.