Hafez (även Hafiz) är 1300-talspoeten som är på var mans läppar i Iran ännu drygt 600 år efter sin död. Shams al-din Mohammed föddes i staden Shiraz i södra Iran, men han skulle bli känd långt utanför sin hemstad under namnet Hafez. Fadern arbetade som bagare. Familjen var inte välbeställd, men lyckades sätta sonen i koranskola. Här fick han undervisning i grammatik, litteratur och teologi. Koranuppläsning var kärnan i undervisningen och här visade sig pojken redan tidigt duktig. Han fick därför namnet Hafez, d.v.s. en som bevarar och kan Koranen utantill. Efter faderns död fortsatte Hafez sina studier på stadens läroverk. Under studietiden bodde han i en studiecell på skolan. Vid sidan av Koranen studerade han den persiska och arabiska litteraturens stora författare. Parallellt med studierna hjälpte han också till i familjens bageri. I legenden om Hafez sägs det att han vid en leverans av bröd till de rika kvarteren i staden skulle ha stött på en vacker flicka, vars skönhet inspirerade honom att ta till pennan och skriva sina första kärleksdikter. Något gensvar för sin kärlek fick han dock inte och efter 40 dagars andliga övningar i avskildhet ska helgonet Khidir ha uppenbarat sig för honom och visat in honom på poesin väg. Som många andra klassiska persiska diktare var Hafez hovpoet under flera furstar, men han arbetade också som lärare i uppläsning och exegetik och vid knappt fyrtio års ålder blev han föreståndare för den teologiska skolan i sin hemstad. Under sina sista år undervisade han en grupp lärjungar i den andliga vägen.