Den polske prosaisten och dramatikern Witold Gombrowicz föddes i Maloszyce norr om Kraków i en adlig familj och växte upp omgiven av tjänstefolk. Fadern som sysslade med både jordbruk och industri har beskrivits med respekt av Witold Gombrowicz; modern däremot som en viktig negativ inspiration till hans absurdistiska författarskap. "Hon var idel beundran för allt som hon inte var", och lärde sonen att "heroiskt hålla fast vid oförnuftet". Gombrowicz tog studenten vid ett katolskt gymnasium i Warszawa, där han 1922-27 studerade juridik vid universitetet. Sedan följde ett par års studier i ekonomi och filosofi i Paris, varefter han återvände till Polen, skrev och hade diverse ströjobb. En månad före andra världskrigets utbrott var han på väg till Argentina på en nöjesresa, höll på att missa båten därför att en stämpel saknades i passet men kom iväg i sista minuten och återkom till Europa tjugofyra år senare. I Argentina drog han sig fram på skriverier, vantrivdes sju år i en bank men återgick sedan till fritt författande. Under Gombrowicz frånvaro växte hans litterära rykte i Europa, han medarbetade i den polska exiltidskriften Kultura (utgiven i Paris) och började där publicera sin berömda "Dagboken" (Dziennik) som följetong. 1963 lämnade han slutligen Argentina, tillbringade ett år i Berlin innan han flyttade till Vence vid franska Rivieran.