Författaren och politikern Rómulo Gallegos föddes i Venezuelas huvudstad Caracas. Gallegos räknas som en av Latinamerikas främsta författare och blev flera gånger aktualiserad i samband med Nobelpriset. Han inledde sin litterära bana 1909 när han grundade tidskriften La Alborada. Mellan 1912-27 skrev han tolv romaner samtidigt som han arbetade som lärare. Han arbetade också politiskt och satt under några år som senator. Den politiska karriären avbröts då han hamnade i konflikt med den hårdföre presidenten Juan Gómez. Gallegos tvingades i landsflykt och var under ett tiotal år bosatt i Spanien. Det var också under denna period hans mest omtalade romaner skrevs. Gallegos återvände till Venezuela 1936 och fick sin första ministerpost. Han deltog också 1941 i bildandet av det socialdemokratiska partiet AD (Acción Democrática). 1948 valdes han till landets president men störtades efter bara nio månader. Anledningen var att han inledde ett program för sociala och politiska reformer, syftande till att prioritera hälsa, utbildning samt bostads- och socialpolitik, även en jordreform skisserades. Detta program skakade och hotade landets gamla elit med stora jordägande familjer. Han tvingades åter i landsflykt i tio år, denna gång i Mexiko, men bodde även periodvis i USA och på Cuba. I samband med att diktatorn Pérez Jiménez störtades 1958 kunde Gallegos återvända till hemlandet och verkade fram till sin död främst som skribent.