Den norske författaren Tomas Espedal växte upp i Bergen. Faderns släkt kom alla från arbetarklassen medan moderns familj tillhörde borgerligheten. De arbetade på en advokatfirma och ansåg sig vara av en "finare" sort. Dotterns äktenskap betraktades som en mesallians. Trots att Tomas Espedal trivdes bäst med sin fars släkt, var han tidigt på det klara med att han för egen del ville ha ett annat liv. Som sextonåring ärvde han skrivmaskinen av sin mor. I sitt arbete som författare har det varit viktigt för honom att demonstrera hur mycket arbete det egentligen kräver att vara författare. Något annat arbete än att sitta vid skrivmaskinen har han aldrig velat ha. Han är utbildad vid Universitetet i Bergen och studerade också sociologi i Köpenhamn, där han bodde några år under 1980-talet. När han var 36 år dog först hans mor och sedan hans f.d. fru. Han blev tvungen att lämna det fria livet och festandet i Bergen och flytta ut till Askøy och ta hand om den döende exfrun och två barn. Efter det fick han själv ansvaret för de två små flickorna. "De bästa valen tar man ofta inte själv utan av nödvändighet." 2006 flyttade hans livs kärlek in tillsammans med familjen. Åren på ön var de lyckligaste i hans liv. 2012 lämnade den sjutton år yngre kärestan honom, den yngsta dottern bodde då hos sin egentliga pappa och i samma veva reste äldsta dottern till Oslo för att studera, vilket allt blev en chock. Mycket av Espedals skrivande efter det har kretsat runt uppbrottet och sedan ensamheten. Han har tre gånger blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris och i Norge fått både Kritikerpriset och Bragepriset. Han är översatt och utgiven i runt 25 länder och är initiativtagare till Bergen Internasjonale Poesifestival.