Eriksson, Hjalmar

Hjalmar Eriksson föddes i Nora Bergslag i en gruvarbetarkasern vid Stribergs gruvor. Fadern var gruvarbetare och sonen började som sextonåring som handborrare i gruvan. Han kom att stanna i yrket i nära femtio år. Som ung hade Eriksson en stor bildningstörst som han släckte med Kooperativa förbundets brevskola samt skönlitteratur. Hans fallenhet för att berätta historier förde in honom på författarbanan. 1920 flyttade han från Nora till en gruva nära Söderköping tills denna lades ner 1927. Därefter följde arbetslöshet och nödhjälpsarbeten innan han hösten 1928 fick arbete som borrare och lastare under jord vid Grängesbergs exportfält. Där kom han att stanna hela sitt arbetsliv. Han var gift två gånger och fick sammanlagt sex barn.