Spansk författare, född i El Padrón, en liten by i provinsen La Coruña i nordvästra Spanien. Fadern Camilo arbetade som geografilärare, tulltjänsteman och författare. Modern Camila var född i Spanien, men hade engelska föräldrar. Författaren har en son som också heter Camilo José. Sonen är universitetsprofessor och har skrivit en biografi över sin far. Cela studerade filosofi, medicin och juridik vid universitetet i Madrid 1933-36 och 1939-43, men tog aldrig någon examen. 1936 var han student och en fattig och sjuk poet - han hade några år tidigare varit inlagd på sanatorium för lungtuberkulos. Det året bröt det spanska inbördeskriget ut genom nationalisternas uppror mot den folkvalda republikanska regeringen. Ledaren för upproret var Francisco Franco med det starkt högerorienterade falangistpartiet som ideologisk bas. Den unge Cela tog värvning i nationalistarmén, sårades svårt och låg länge på sjukhus. Efter Francos seger 1939, med en hård diktatur som följd, tillhörde Cela emellertid mycket snart oppositionen. Vid den här tiden slutförde han sin första diktsamling, "Pisando la dudosa luz del día: poemas de una adolescencia cruel" (Att trampa dagens osäkra ljus: dikter från en grym ungdomstid). Den publicerades först 1945. Under sin brokiga levnadsbana hann Cela också med att arbeta som tjurfäktare, statstjänsteman, målare, skådespelare och som redaktör för en farmakologisk tidskrift och ett religiöst magasin. 1954 flyttade han till Mallorca där han under åren 1956-79 gav ut det ansedda litterära månadsmagasinet "Papeles de Son Armadans", där många av hans egna texter publicerades. Tidskriften blev ett viktigt forum för unga författare i opposition mot Franco.