Lucia Berlin dog på dagen 68 år efter att hon föddes i Juneau, Alaska som Lucia Brown. Hennes mor, en efterhand allt mer alkoholiserad kvinna, kom från El Paso i Texas. Fadern var gruvingenjör vars arbete förde familjen runt i gruvdistrikten i Idaho, Kentucky, Montana och Arizona. De bodde sällan på samma ställe mer än ett halvår, vilket gjorde det svårt för Lucy och hennes lillasyster att få vänner. Vid tio års ålder konstaterades det att Lucy hade skolios, vilket skulle ge henne problem under hela hennes liv. Till slut punkterades hennes ena lunga och hon måste från mitten av 90-talet ständigt dra med sig en bärbar syrgastub. Under tiden fadern deltog som soldat i andra världskriget bodde Lucia med sin mamma och lillasyster hos den likaså alkoholiserade morfadern som var tandläkare i El Paso. Efter kriget flyttade fadern dem till Santiago i Chile, där familjen levde förhållandevis flott. Lucia fick istället för mamman agera värdinna på faderns tillställningar i societeten. Som vuxen fick hon känna på ett hårdare liv. 1955 började hon studera vid University of New Mexico. Hennes första man, som hon gifte sig med bara 17 år gammal, var skulptör. Han lämnade henne snabbt ensam med två små pojkar. Hon gifte sig och skiljde sig ytterligare två gånger och fick ytterligare två pojkar. För att försörja dem och också finansiera sin accelererande alkoholism tog hon olika jobb; ibland som lärare, ibland på sjukhus, som växeltelefonist eller som städerska. Hon skrev också noveller. 1994 flyttade hon till Boulder. Hon hade då fått ordning på sitt liv, och blev en populär lärare vid University of Colorado, där hon undervisade i litterär gestaltning. Mot slutet av sitt liv bodde hon nära sönerna i Los Angeles.