Benny Andersen var en dansk författare (dikter, romaner, noveller, barnböcker), komponist och pianist som blivit mycket folkkär i sitt hemland. Han föddes i Vangede i norra utkanten av Köpenhamn; uppväxten i arbetarhemmet präglades av föräldrarnas kamp för en bättre ekonomi och familjen lär ha flyttat tolv gånger innan Andersen fyllt fem år. Men barn- och ungdomsåren präglades också av föräldrarnas omsorg om barnens - de två brödernas intressen. Innan Andersen började skolan kunde han läsa och innan han fyllt tio hade han tillgång till ett eget piano. Han berättade själv hur hans tidigt avancerade läsning gjorde honom annorlunda än de jämnåriga kamraterna; han upplevde sig själv som en känslig och intellektuell typ som ville gå sina egna vägar: "Jag hade en Kafka-period och sedan en Dostojevskij-period, då jag läste dessa dystra verk som i sin substans nästan kunde vara farliga, så surrealistiskt var det... Jag tror att det i hög grad var mitt unga odefinierade jag som sökte finna en identitet. Jag strävade efter att vara säregen. En gång slog jag upp ordet säregen i ordboken och där stod att det betydde unik. Det gav genklang i mig. Unik! Det var det jag ville bli!"