Den tyske författaren Alfred Andersch föddes i München. Han växte upp i ett småborgerligt hem med en politiskt konservativ fader. Efter oavslutad gymnasietid och lärling på ett förlag var Andersch arbetslös 1932-33. Han blev medlem i Kommunistiska ungdomsförbundet och internerades av nazisterna efter riksdagshusbranden 1933, då han satt några månader i koncentrationslägret Dachau. Besviken över kommunisternas otillräckliga motstånd mot Hitler-regimen övergav han senare politiken. Under 1930-talet hade Andersch i München en anställning inom industrin, men 1937 flyttade han till Hamburg och fick kontorsarbete inom reklam- och fotobranschen. Under andra världskriget stationerades han först i Frankrike, avskedades på grund av den tidigare interneringen i koncentrationslägret, men inkallades 1943 på nytt och placerades i Danmark och Italien. Han deserterade 1944. Som krigsfånge i USA blev han redaktör för den litterär-politiska tidskriften Der Ruf som utvecklades till den mest framgångsrika bland de tyska lägertidskrifterna i USA. Efter krigsslutet återvände han till München, samarbetade som publicist med Erich Kästner och fortsatte att tillsammans med Hans Werner Richter publicera Der Ruf, tills den 1947 förbjöds av den amerikanska militärregeringen. Tidskriften kan ses som startpunkt för Gruppe 47, en sammanslutning av tyska författare och publicister som verkade för ett nytt, demokratiskt Tyskland där författare tog sitt samhällspolitiska ansvar. Gruppen präglade bilden av nutidslitteraturen i den tyska förbundsrepubliken fram till slutet av 1960-talet. Andersch deltog från början i Gruppe 47:s sammankomster, men drog sig senare tillbaka.