Alfhild Agrell föddes i Härnösand. Trots att hennes familj var av välbärgad medelklass fick hon en mycket begränsad utbildning, något som skiljer henne från många av hennes samtida författarkollegor. Som nittonåring gifte hon sig med grosshandlare Per Albert Agrell och året därpå flyttade paret till Stockholm. Här deltog de aktivt i stadens livliga kulturliv. Alfhild Agrell kom på detta sätt att bli bekant med en mängd författare och kritiker av vilka många har fått en mer framträdande plats i litteraturhistorien än hon själv, t.ex. Elin Wägner, Ellen Key, Anne Charlotte Leffler, Georg Brandes och Klara Johansson. Tillsammans med Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler framstod Alfhild Agrell under 1880-talet som den svenska författare som ivrigast kämpade för kvinnans rättigheter. I början av 1900-talet gjorde hon också några inlägg i debatten för kvinnlig rösträtt. Efter 46 års äktenskap skilde hon sig från sin make. Skilsmässan innebar en försämrad levnadsstandard och fick till följd att hon kom att leva ett kringflackande liv utan någon egen fast bostad. På grund av sin dåliga hälsa vistades hon periodvis utomlands men återvände alltid till Sverige. Före sin död år 1923 brände hon sina dagböcker och brev, vilket gör att sentida litteraturhistoriker har gått miste om en hel del uppgifter om hennes liv.